Kapitalresan: Så ska Sverige ta del av EU:s nya scaleup-kapital
Liisa Raasakka, Tina Eriksson, Richard Reinius och Liam Hardey i panelen moderad av Ellinor Bokedal från Sweden Startup Next.
Den 10 mars samlades svenska scaleups, investerare, EU-aktörer och regeringskansliet hos KPMG i Stockholm för att diskutera en av de mest brännande frågorna i det svenska innovationsekosystemet: hur ska svenska bolag få tillgång till det historiskt stora kapital som nu mobiliseras på europeisk nivå? Svaret är inte enkelt, men samtalen avslöjar både konkreta möjligheter och djupgående strukturella hinder.
EU bygger aldrig tidigare skådat kapital för djupteknologi
Richard Reinius från Näringsdepartementet inledde panelen med en kartläggning av det europeiska kapitallandskapet och bilden som tonade fram var tydlig: Europa har under de senaste åren tagit historiska kliv framåt.
EIC - European Innovation Council som lanserades som pilot 2020 och nu utgör den tredje pelaren inom Horizon Europe, förfogar över 10 miljarder euro. Hälften – 5 miljarder – är ett riskkapitalfond dedikerat till deep tech, med investeringar i sena startup-faser och A-rundor. Utöver det har STEP-programmet tillkommit för att täcka de större ticketstorlekarna på 10–30 miljoner euro, där gapet i Europa tidigare var som mest påtagligt.
Nästa initiativ var ETCI – European Tech Champions Initiative – som syftar till att finansiera fonder som i sin tur kan göra investeringar upp till 100 miljoner euro i bolag. Det senaste tillskottet är Scale-Up Europe Fund: en 5 miljarder euro stor fond, varav 1 miljard från Horizon Europe och resten privat finansierad. Det som skiljer denna fond från tidigare initiativ är att den är privatförvaltad – det finns inga formella ansökningsomgångar. I stället väljer fondförvaltarna själva vilka bolag de investerar i, precis som en traditionell VC-fond.
"Från ett svenskt perspektiv var det väldigt roligt att se att tre av de fem fonderna på shortlisten antingen var svenska eller hade en stark svensk anknytning", konstaterade Richard. Fonden väntas vara på plats och börja investera redan under Q2 2025 – exceptionellt snabbt i EU-sammanhang.
EIB: Komplementärt kapital med fokus på riskdelning
Liisa Raasakka från European Investment Bank (EIB) beskrev hur banken kompletterar det europeiska instrumentlandskapet. EIB är med i Scale-Up Europe Fund både som investerare och rådgivare i urvalet av fondförvaltare. Via InvestEU-programmet erbjuder EIB också venture debt (en hybridform mellan lån och eget kapital) till innovativa SME:er och mid-caps, med lånestorlekar på €5–50 miljoner.
Sverige presterar starkt i EIB:s portfölj: "Sett till BNP per capita gör Sverige det riktigt bra", sa Liisa. EIB gör 2–3 venture debt-investeringar per år i Sverige, och svenska bolag har hög framgång i EIC-ansökningar. Instrumentet bygger på milstolpsbaserad utbetalning, löpande uppföljning och planering för exit redan från start.
En av Liisas konkreta önskningar inför framtiden: att Sverige skulle ha ett nationellt främjandeinstitut som kan fånga upp och kanalisera EU-medel mer effektivt. "Det saknas en aktör som kan ta det här rollen", konstaterade hon.
Cellfions kapitalresa: Gapet som Europa inte fyller
Liam Hardey, VD för Cellfion – ett materialteknologibolag knutet till forskning vid KTH och Linköpings universitet – levererade panelens mest konkreta och personliga vittnesbörd om vad kapitalresan faktiskt innebär i praktiken.
Cellfion, som arbetar med cellulosabaserade membran och filtermaterial för energi- och separationssektorn, hade stor framgång i tidig fas: KTH Holding, LiU Invest, Voiva Ventures och Almi Invest GreenTech gick alla in tidigt. "Sverige är verkligen bra på tidig kapitalförsörjning", sa Liam.
Men när bolaget nådde skalningsskedet – där man behöver kapital för att bygga produktionskapacitet för att ens kunna generera de intäkter som investerare kräver – uppstod ett klassiskt moment 22. Growth equity-fonder sade: "Kom tillbaka när ni har en miljon euro i produktintäkter." Men för att nå en miljon euro i produktintäkter behöver bolaget en produktionslinje. Och för att bygga en produktionslinje behöver de kapitalet.
Efter att ha pratat med över 50 VC-fonder runt om i Europa under ett halvår utan att hitta rätt match vände Cellfion blicken mot strategiska investerare – corporate investors och family offices. Det var en träff. "Och det högsta intresset kom, tyvärr, inte från Europa – utan från Asien, framför allt Japan", sa Liam.
Berättelsen han delade om ett japanskt bolag från pappersindustrin illustrerade det europeiska dilemmat med kirurgisk precision: "För 150 år sedan åkte vår grundare till Europa, identifierade papperstillverkningsteknik, tog med sig den hem och byggde ett bolag. Nu gör de samma sak igen. De säger att Europa är fantastiskt på R&D – men att det saknas kapital för att ta nästa steg."
Cellfion stannar i Europa och planerar att bygga sin första produktionslinje i Stora Essingen – med stöd av bland annat ett 54 miljoner kronor stort bidrag från Energimyndigheten. Men historien belyser ett mönster: Europa investerar i forskning, men när det väl är dags att skörda försvinner kapitalet.
KPMG-perspektivet: Mod, pensionskapital och rätt modeller
Tina Eriksson från KPMG Capital Markets bekräftade att bilden Cellfion målade upp är representativ. Svenska scaleups har god tillgång till tidigt kapital – inkubatorer, KTH Holding, Almi – men möter en brant nedförsbacke när de ska skala upp till riktig produktionskapacitet och kommersiell volym.
"Det handlar om mod", sa Tina, när hon fick frågan om vad som saknas hos privata investerare. "I skalningsfasen handlar det om att tro på potentialen och våga ta steget – inte att vänta på bevisad lönsamhet."
Diskussionen berörde också pensionsfonderna. Sverige är ett av tre länder i Europa med fonderade pensionssystem – vi har muskeln. Men 97–98 procent av det onoterade riskkapitalet går till buyout, inte venture. Richard pekade på att det inte handlar om formella begränsningar, utan om incitamentsstrukturer och kostnadsmodeller: "Deras minsta ticket är kanske 400–500 miljoner kronor och de kan inte ha mer än 10 procent i sådana tillgångar. Det skapar utmaningar."
Hans önskan var tydlig: "Om pensionsfonderna tog ett procentenheten av sin avkastning och allokerade till venture som strategisk investering – det är en given avkastning om man sprider riskerna. Och det säkerställer en god industriell framtid för Sverige."
Rundabordssamtalen: Strukturproblem, politik och kommersialisering
Efter panelen delades deltagarna in i rundabordsgrupper. Tre teman återkom konsekvent i alla grupper:
1. Tillståndsprocesser och byråkrati hämmar skalning
Vid ett av borden, med fokus på hårdvaru- och materialbolag, dominerade frustrationen över tillståndsprocesser. "Man lämnar in en ansökan men vet inte hur lång tid det tar – och det finns inget krav på att svaret ska komma tillbaka", beskrev en deltagare. Tid kostar pengar, och för ett bolag med begränsat investerarkapital är varje dags väntan kostsam. Gruppen pekade på att Sverige har en miljölagstiftning som är över 50 år gammal och inte är anpassad för snabbrörliga deeptech-bolag.
En parallell utmaning lyftes av en deltagare som hjälper internationella bolag etablera sig i Sverige: att registrera ett bolag på Sinkstat tog sex månader. Registreringen gällde för 2025, men beviljades i februari 2026 – och är bara giltig ett år. "Jag förstår det inte", sa deltagaren.
2. Politiken bromsar – men förståelsen ökar
Flera deltagare lyfte att Vinnova – Sveriges innovationsmyndighet – har fastlåsta medel och inte kan agera som en fri expertmyndighet. En stor andel av Vinnovas stöd går till stora bolag, inte de unga tillväxtbolag som bäst behöver det. "De stora bolagen är duktiga på att lobba. Det är en ond cirkel", konstaterade en deltagare.
Det noterades dock att det trots allt rör sig i rätt riktning: Sverige har nu pekat ut teknologiområden och börjat formulera en investeringsstrategi. "Men vi har tappat mark extremt snabbt mot länder som Tyskland, Frankrike och Nederländerna som satsar mer resolut", sa en deltagare.
3. Kommersialisering – den förbisedda pusselbiten
En röd tråd i rundabordssamtalen var glappet mellan teknologiutveckling och kommersialisering. Flera deltagare vittnade om att stora svenska industribolag – vars CEOs och CTOs mötts av en storm av förfrågningar från startups, universitet och innovationsprogram – har blivit utmattade och håller distansen.
"När Cellfion och andra deeptech-bolag vill göra pilotsamarbeten och ber om 75 000 kronor, svarar de etablerade bolagen att de redan lagt tio miljoner på forskning och innovation via olika kanaler", sammanfattade en deltagare. Problemet är inte brist på intresse – det är brist på koordination och rätt strukturer.
Vid bordet med fokus på KTH och djupteknologi diskuterades rekryteringen av kommersiella ledare som en kritisk faktor. Bolag som knoppas av från forskning saknar ofta bryggan från R&D till marknad – en VP Sales eller affärsutvecklingschef som förstår teknikens logik men som också kan sälja. "Det är den enda rekrytering vi pratar om just nu", sa en representant från ett deeptech-bolag.
Om Sverige och Europa vill vinna kapplöpningen
En deltagare från Silicon Valley-ekosystemet sammanfattade den övergripande utmaningen: Europa är otroligt bra på att följa regler och process – men förlorar mark mot Asien och USA som rör sig snabbare, satsar djärvare och samarbetar tätare mellan industriaktörer.
"I USA avsätter man 10 procent av portföljen till innovation – det får kosta. I Sverige finns det inte att det ska bli röda siffror någonstans", sa en deltagare. "Det gör att vi håller bort disruption från svenska bolag."
Jessica Persson från Scania Invest, som deltog under eventet, beskrev den asymmetriska dynamiken på europeisk nivå: etablerade aktörer förnyar sig sällan av egen kraft, och det saknas ett curerat kapitalekosystem där industri, banker och pensionsfonder samarbetar kring gemensamma mål. "Vi behöver en struktur där rätt aktörer kan gå in med kapital i rätt fas", sade hon.
Önskningarna: En förändring var
När panelen avslutades med frågan "Om du kunde implementera en enda förändring imorgon – vad vore det?" fick vi följande svar:
Richard Reinius: Att pensionsfonderna tar en procentenhet av sin avkastning och allokerar till venture. Det är en strategisk investering i Sveriges industriella framtid.
Liisa Raasakka: Att Sverige etablerar ett nationellt främjandeinstitut som kan kanalisera EU-kapital mer effektivt till svenska scaleups.
Liam Hardey: Att privata VC-modeller anpassas till den tid det tar att gå från bevisad teknologi till kommersiell volym. "Time to market och time to volume är två helt olika saker – och gapet däremellan saknar finansiering."
Tina Eriksson: Att institutionellt kapital fortsätter att ha ett öppet och entreprenöriellt förhållningssätt, och inte drar sig tillbaka i riskaverta beteenden i takt med demografiska förändringar.
Nästa steg
Scale-Up Europe Fund väntas börja investera under Q2 2025. Svenska bolag som vill ta del av fonden bör redan nu se till att bygga relationer med de fondförvaltare som selekterats – det finns inga formella ansökningsomgångar. EIB:s venturedebt-program är öppet för bolag med 15–80 miljoner euro i total investeringsvolym. EIC-acceleratorn fortsätter att vara ett viktigt instrument för deeptech-bolag i sena startup-faser.
För mer information om hur din organisation kan engagera sig i de europeiska kapitalinstrumenten, eller för att fortsätta dialogen med Sweden Startup Nation och KPMG Capital Markets – hör av dig.
